Vad är skillnaden mellan typ 1 diabetes (T1D ) och typ 2 diabetes  (T2D)?
Dessa två är helt separata diagnoser men båda resulterar i svårigheter att reglera blodsockret. När vi pratar om T1D handlar det om en autoimmun sjukdom medan T2D är något som utvecklas under livet och utvecklas generellt i vuxen ålder (diabetesförbundet, 2017). Vid typ 1-diabetes angriper och dödar kroppen de Beta-celler i bukspottskörteln som producerar insulin, vilka betyder att kroppen blir oförmögen att tillverka insulin. Detta gör att kroppen får svårt att ta upp glukos från blodet och ta hand om energin vi får i oss. Insulin brukar beskrivas som en nyckel in till många cellerna för att ta upp glukos. Glukos är en fantastisk energikälla, men för höga nivåer på fel platser är skadligt för oss. Istället för en kontrollerad reaktion inne i cellerna så sker spontana och okontrollerbara reaktioner i blodet vilket skapar toxiska ämnen. Detta skadar bland annat kroppens blodkärl. Risken vid denna sjukdom är därför att blodsockret blir så högt att kroppen tar skada. Orsaken till T1D kan vara genetiska faktorer men även miljön påverkar uppkomsten. Insjuknandet kan ske som barn men även i vuxen ålder.

Vid T2D kan kroppen till en början producera insulin men kroppen har skapat en insulinresistens, vilket betyder att kroppen inte kan svara på insulinet på ett effektivt sätt. Trots deras olika fysiologiska mekanismer så har träning visat en god effekt för båda sjukdomarna. T2D är både kronisk och progressiv och ett stort missförstånd är att T2D enda orsak är livsstilsfaktorer men sjukdomen har ännu mer genetisk påverkan än T1D. Vid T1D kan individen drabbas utan att ha några genetiska anlag för det i släkten. Vid T2D som såväl T1D är dock livsstilen viktig. Vid T2D kan nämligen ändring av vanor med en god kostreglering och fysisk aktivitet ofta bidra till att sjukdomen inte påverkar livet nämnbart, så länge dessa vanorna upprätthålls.  Miljön har stor inverkan på T2D som påverkas av livsstilsfaktorer som är en del av det ”metabola syndromet” (Svantesson et al., 2007)

Kan man bli frisk från diabetes?
Det snabba svaret är NEJ, T1D är detta definitivt men vid T2D kan en god livsstil med god kosthållning, fysisk aktivitet och minskade stressnivåer (diabetikerförbundet) men ofta även i kombination av anti-diabetika som tex metaformin göra att blodsockret hålls kontrollerat.

Vilka Symtom för man då vid diabetes?

  • Kissar ofta och törstig på grund av att glukos binder och drar med sig vattnet till urinen  
  • Viktnedgång
  • Trötthet
  • Suddig syn/dimsyn
  • Klåda i underlivet hos kvinnor
  • Upprepade urinvägsinfektioner

Vid T1D är symtomen tydliga och utvecklas snabbt, mellan ett par veckor till någon månad medan symtomen kan vara otydligare vid T2D och komma smygande under en längre tid.

Diabetes typ 1, hur bör du träna och vad ska du tänka på?
Det är viktigt att träna för att öka insulinsensitivitet i celler. Något som händer när du tränar är att glukos kan tas upp i cellerna via en insulin oberoende väg som leder till att glukos transportören integreras i cellernas membran.

Dessutom skapar träningen, specifikt styrketräning som ger en ökad muskelmassa, ett ökad glukosbehov vilket bidrar till ett förbättrat glykosupptag. En skelettmuskel förbrukar nämligen mer än dubbelt så mycket energi som fettmassa (4.5 kcal/kg/dag kontra 13 kcal/kg/dag för muskelmassa). Dessutom kan det vara så att HIIT träning, det vill säga träning med korta intervaller på hög intensitet skulle minska risken för hypoglykemi/blodsockerfall efter träningen. Detta för att högintensiv träning höjer nivåerna av adrenalin, noradrenalin och ett påslag av det sympatiska nervsystemet som ökar produktionen av glukos från levern. Om detta överstiger mängden av glukosupptag finns risk att istället drabbas av hyperglykemi. Därför tyder det idag på i studier att en kombination av medelintensiv träning som sänker glukosnivåerna och högintensiva korta intervaller för att öka glukosnivåerna något är att föredra för individer med T1D.

Detta kan du behöva tänka på vid ökade träningsvolymer träning
OBS! Trots detta är hanteringen högst individuellt och beslut bör tas i kontakt med läkare:

  • Insulinpumpbehandling kan behöva minska 20-50 % två timmar innan träningen samt under aktiviteten, eftersom denna hjälper glukosupptaget. Kontakta läkare för detta (FYSS, 2017)
  • Pennbehandling gäller samma sak som ovan vid måltidsdosen innan träning samt eventuellt även kvällsdosen efter (FYSS, 2017).
  • Intag av individuell mängd kolhydrater 30 min innan passet (Tonoli et al., 2012).
  • Intag av vätska med 0.3- 0.9 g kolhydrater/kg kroppsvikt/ timme med intag var 20-30:e min under passet. Även intag efter passet. (FYSS 2017).
  • HIIT träning kan vara ett bra alternativ för att inte drabbas av hypoglykemi efter passet. (Tonoli et al., 2012).
  • Max 2 dagar emellan träningspassen för att upprätthålla en förbättrad glukosreglering. (FYSS, 2017)
  • Kombinera lågintensiva pass med högintensiva element (FYSS, 2017 & Tonoli et al., 2012)

Hur ska då Klara 13 år, 60 kg, med T1D förbereda sig för att kunna träna på ett bra sätt?
För behöver Klara 1-2 bananer innan passet för att komma upp i 75 g kolhydrater innan passet. Under passet behöver hon ett intag på 18-54 g/kolh/timme. Om vi ska hälla i socker i en vattenflaska innehållande 500 ml så behöver vi tillföra cirka  2-5 matskedar socker i vattnet och det ska drickas upp på en timme (1 msk= 11 g socker). Efter passet bör ytterligare kolhydrater intas.

Hur kan vi lägga upp ett pass med en kombination av högintensivt och medelintensivt?
Ett exempel på högintensiva upplägg som används i en studie är 45 min medelintensivt på cykel. Detta motsvarar ungefär en 55-65% av maxpuls eller 12-13 på Borgs skala och motsvarar en subjektiv intensitet på ”något ansträngande”. Efter det tillkommer högintensiva intervaller på 9*15 sekunder på maxintensitet med 5 min vila emellan. Nu följer ett exempel som förklarar dessa termer mer praktiskt i träningen.

Klara skulle alltså cykla på en puls mellan 114-135 slag/min under 45 min på cykel (maxpuls enkelt beräknat genom 220-ålder). Därefter kommer hon köra 9*15 sekunder sprinter och ligga runt maxpuls på 200 slag/min i direkt anslutning till den intensiva intervallen. Det kommer vara svårt för Klara att komma upp i maxpuls om aktiviteten är ny för henne. Det är också svårare att hitta ett medelintensivt och skönt tempo där pulsen hålls konstant om aktiviteten är ny. Därför är det viktigt att delvis arbeta med samma rörelser för att Klara ska få ut så mycket som möjligt av passet för att hjälpa henne i sin sjukdom. Sen finns alltid andra aspekter där aktiviteten heller inte får tråka ut Klara allt för mycket utan att det ska finnas en glädje att röra sig. Där får man alltid väga fördelar och nackdelar mot varandra och göra någon form av kompromiss ?

Referenser
Diabetesförbundet. Lär om Diabetes. [uppdaterad 2017-10-01; citerad 2020-07-02]. Hämtad från: https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/#:~:text=Insulin%20kan%20bara%20ges%20i,att%20insulinm%C3%A4ngden%20inte%20r%C3%A4cker%20till.

Jendel J, Tornberg Å. Fysisk aktivitet vid diabetes mellitus – typ 1-diabetes. FYSS, 2017.

Svantesson U, Cider Å, Jonsdottir I, Stener -Victorin E, Willén C. Effekter av fysisk träning vid olika sjukdomstillstånd. SISU idrottsböcker: 2007.

Tonoli C, Heyman E, Roelands B, Buyse L, Cheung S, Berthoin S, Meeusen R. Effects of different types of acute and chronic exercise on glyceamic control in type 1 diabetes mellitus- a meta analysis. Sports Med 2012; 1059-1080.